Ej helt i säcken

Jag har redan hunnit vara offentligen nöjd över att den nya versionen har ett så fint register. Sakprosa ska helst ha register, tycker jag; det ökar antalet ingångar, särskilt i en bok som denna, som har en lätt labyrintisk karaktär.

För den som vill skapa sig en egen uppfattning, och kanske inte köpa grisen helt i säcken, finns här hela registret till den nya volymen till nedladdning, i form av en pdf: Register 1915

Den som skapat det här fina registret är Corinna Müller.

Annonser

Nu att ta på

Jag har ofta återkommit till det här speciella ögonblicket, när en bok går från tanke till ting – den går att ta på, öppna, vrida, väga i näven. En fördel med det här projektet är att jag för uppleva den stunden lite oftare. Nu har jag också fått ett förhandstryck av ”Stridens vol15_sneakpeekskönhet och sorg 1915″. Den ligger bra i handen. Ser att den grafiske formgivaren, Niklas Lindblad, lagt bandet i samma färg som ryggbanderollen – i det här fallet rött. Snyggt, och smart. Bläddrar. 401 sidor. Gör en snabb huvudräkning. Blir nästan lite rädd. Allt som allt fem volymer – det kommer att bli… stort.

PS. Bristen på handfasthet, materialitet, är för övrigt en av de saker jag har emot e-böcker. Missförstå mig rätt, jag använder digitala böcker dagligen, och de är fantastiska när de tar formen av källmaterial – inte minst sökfunktionen kan spara en kolossala mängder med tid. Men de finns inte att ta på, och äga. Du äger licensen att bruka den, inget annat. Och när du försvinner, försvinner ditt bibliotek med dig. Spårlöst.

Vad är nu detta?

Detta är i praktiken en ny blogg, som bara kommer att vara tillägnad den nya versionen av ”Stridens skönhet och sorg”, och arbetet på den. Materialet på min gamla författarblogg som handlar om detta projekt har migrerat hit.

Jag hoppas också att uppdatera den långt oftare än vad som var fallet med den gamla hybridbloggen, vilket inte bara är att se som en from förhoppning, dels för att vårarna brukar erbjuda en smula mer tid än höstarna, dels för att jag i slutet av maj lämnar min nuvarande tjänst som ständig sekreterare och då åter kan ägna mig åt skrivande.

Fortsättning följer

Så var ”Stridens skönhet och sorg 1914″ lyckligen förd i hamn. Och inne i sin andra tryckning. Arbetet på fortsättningen har pågått – av och till – sedan i somras. (Ryckigheten går inte att komma ifrån: jag styr inte över min tid i någon nämnvärd grad.) När jag kommer åt tittar jag på förstakorrekturet, och plockar med kartunderlagen. Planen är att ”Stridens skönhet och sorg 1915″ ska föreligga i februari nästa år. Vilket är på inget vis orealistiskt. Omslaget ser ut så här:

NOK_ENGLUND_1915_omslag_72

Nu i sinnevärlden

Så kom två lådor på posten, och med en något ovärdig brådska öppnade jag dem. Detta var innehållet:

friex_1914-2

Min första bok kom ut hösten 1988, och sedan dess har det blivit ytterligare tio – eller elva, beroende på hur man räknar. Med tiden infinner sig något man skulle kunna kalla rutin; andra skulle kanske säga att man blir en smula blasé. Må så vara. Vissa delar i den här processen från tanke till ting blir förvisso av med en del av sin laddning. Men att för första gången se en ny bok är dock alltid lika märkvärdigt.

Så ”Stridens skönhet och sorg 1914″ finns nu i sinnevärlden, i min egen bokhylla och i bokhandeln.

Första recensionsdag är satt till den 28 juli, den dag för etthundra år sedan då Österrike-Ungern förklarade Serbien krig.

Registrerande

Maj har varit en synnerligen intensiv månad och jag har haft fullt att göra i mitt ordinarie arbete. Men första volymen är nu i praktiken klar. En av de sista sakerna jag gjorde var att godkänna det nya registret, som för övrigt är alldeles utmärkt.

Iochmed att den ursprungliga boken givits ut i rätt många översättningar har jag kunnat jämföra registerkulturen i olika länder. (Jag vet, det är nördigt. Men ett riktigt bra register gör dock en bok så mycket mer användbar.) Resultatet överraskade mig själv. Jag antog att det tyska eller det brittiska registret skulle vara bäst – de sistnämnda har länge varit mitt ideal – men den finaste versionen var faktiskt den amerikanska, både i precision, hanterbarhet och detaljgrad. Och bokens nya register är mest att likna vid det sistnämnda.

register_foto_14

 

Tanken är – och här svindlar tanken – att sedan sammanföra samtliga enskilda volymregister till ett sammanfattande verksregister, antingen i den avslutande volymen ”Stridens skönhet och sorg 1918″ eller i form av en liten appendixvolym. Jag lutar åt den där lilla appendixvolymen, en tunn sak att inordna invid de andra, som ett slags avrundning. (Jag vet, det är nördigt. Men jag har jag saknat det i andra, omfångsmässigt liknande verk, som Claude Mancerons stora historia om förspelet till den Franska revolutionen.)

Det är som tidigare nämnts bara ”Stridens skönhet och sorg 1914″ som är helt klar. Alla övriga böcker kommer att kräver mer arbete, mer skrivande. Men det kommer gå. Inte minst för att så mycket sönderfaller i delar, möjliga att hantera en dag här och några timmar där, allteftersom tid bjudes.

Detta stora hobbyprojekt har under fem år varit ett slags livlina för mig, en glädjefylld påminnelse om min tidigare existens.

Detta med bilder

En av de saker jag inte var nöjd med i den ursprungliga svenska versionen av ”Stridens skönhet och sorg” var bilderna. Det fanns helt enkelt inte möjlighet att lägga ned den tid som krävdes, och många bilder blev inte alls så bra rent tekniskt som jag hoppats. Detta kommer att rättas till i den nya versionen. Bildmaterialet är helt nytt, och det på flera sätt än ett.

aaaa_bildarbete04-141

Målsättningen har varit att hitta bilder som inte varit använda tidigare, och som samtidigt håller en hög teknisk kvalitet.

Den som utfört huvuddelen av det arbetet heter Hedvig Rudling, som för övrigt just utkommit med en egen bok i Första världskriget, betitlad ”Djur i krigets öga”. Detta slit har bland annat fört henne till Bundesarchiv i Koblenz och bland annat där har hon funnit massor med nytt bildmaterial.

Ibland kan man luras av foton i äldre böcker att tro att fotografier från denna tid måste vara suddiga eller grovkorniga, men för det mesta är det istället reproduktionstekniken som brister. Originalen kan vara glasklara och inte sällan med en skärpa fullt jämförbar med den vi kan se idag. Det finns tillochmed färgfoton av enastående hög kvalitet – några av dem kommer att finnas i boken.

Ett bekymmer särskilt förknippat med den här volymen är att det är brist på riktigt bra foton från fronten. Orsaken är tvåfaldig: under 1914 arbetade journalister under extrema restriktioner, samtidigt som det var strängt förbjudet för militärer och andra att ta med sig kameror in i stridszonerna – båda dessa saker lättades så småningom upp.

Allt som allt blir det uppåt 100 helt nya fotografier. Det är svårt att välja.