Och nu då?

Så vad händer nu då, när tredje bandet är lyckligen utgivet? Tja, nu är mer än hälften klart. Två band återstår av pentalogin – ja, det heter så. Det kommer av lätt insedda skäl inget under 2016, men enligt plan ges ”Stridens skönhet och sorg 1917” ut på hösten 2017. Och då den boken redan är skriven till dryga 90% kan jag pusta ut en aning. För första gången på mycket länge, känns det som.

Ursprungsversionen av ”Stridens skönhet och sorg” skrevs i ett rasande tempo hösten 2007 till sommaren 2008. (I alla fall i huvudsak.) För jag visste att tiden var utmätt, då jag snart skulle efterträda Horace Engdahl som ständig sekreterare i Svenska Akademien.

Sedan satt jag i Börshuset i sex år, en bitvis monoton existens som glorifierad byråkrat och luttrad tågpendlare. Det som ofta höll mig vid liv var möjligheten att då och då gästspela i min förra existens som historiker, och då skriva till nytt material till olika utländska versioner av boken.

Och nu då? Nu ska jag vara fortsatt pappaledig, och tänka efter vad jag vill göra med återstoden av mitt liv. Det första världskriget ska få vila en tid. Men den här bloggen kommer att uppdateras, när jag tycker att jag har något att berätta.