Nu! Nu!

Nu föreligger den femte delen i min pentalogi om det Första världskriget i sinnevärlden! Under elva år har jag arbetet på den, från och till. Det är med en märklig blandning av vemod och lättnad som jag nu kan konstatera att projektet är fullbordat.

img_3963.jpg

Första världskriget skildrat i fem band, nära 1 800 sidor. Det känns mycket bra. Som synes kommer det även finnas en box för hela serien.

Sista handen!

Igår, onsdagen den 29 augusti 2018, klockan 15:40, lade jag vad som hoppeligen var sista handen vid ”Stridens skönhet och sorg”, avslutande delen – ”1918”.

2018-08-29 15.40.30

Det handlade om en överarbetning av förordet. Jag ändrade meningen ”Men även om båda dessa vyer inte rymmer samma sanning är båda förvisso lika verkliga” till ”Men även om dessa två vyer inte rymmer samma sanning är båda förvisso lika verkliga”. Dock såg jag att det rent rytmiskt blev bättre med två ”båda”, så jag ändrade tillbaka igen. Och jag kände mig lite granna som Oscar Wilde. (Som sagt ”I spent all morning taking out a comma and all afternoon putting it back in again.”)

Och sedan var det klart, och jag skickade in den sista, felande texten till förlaget.

Om allt går enligt plan – och det ser allt ut att göra – kommer boken vara ute till den 11 november, hundraårsminnet av det Första världskrigets slut.

Korrektur i solsken

Här sitter jag med korrekturet till ”Stridens skönhet och sorg 1918”. Så boken har tagit ett stort steg mot sin fullbordan. Dock inte ett så stort som jag först hoppats.

img_0461.jpg

Det kommer nämligen att krävas en vända till. Har nämligen hittat ett oväntat stort antal upprepningar och – det som salig Gunnel Vallquist brukade kalla – inkongruenser.

Jag tror att jag förstår vad det är som har skett. Nu har jag skrivit på det här verket i elva år, och jag har börjat glömma vissa detaljer i den första versionen, varför jag skrivit saker om, säg, den allierade interventionen i Ryssland eller den berömda Pariskanonen som delvis dubblerar redan gjorda passager. Dessutom är det saker skrivna för olika utländska versioner som kolliderar. Har till yttermera visso även fått flytta ett antal fotnoter, till en mer logisk plats. Ganska stora ingrepp, med andra ord.

Oscar Wilde ansågs sig ha varit flitig om han tillbringade förmiddagen med att ta bort ett komma, och eftermiddagen med att sätta tillbaka. Där är jag inte riktigt nu. Men snart, hoppas jag. Tidsplanen håller utan problem.

Boken kommer att föreligga den 11 november i höst.

And the beat goes on

Arbetet på den sista och avslutande delen av ”Stridens skönhet och sorg” rullar vidare. Utan nämnvärda bekymmer. Och om allt går enligt plan kommer ”1918” att ha första recensionsdag den 11 november 2018 – exakt 100 år efter det Första världskrigets slut.

Nedan en bild från arbetet med bilderna.

2018-04-09 09.11.06

Precis som i tidigare volymer har urvalet styrts av viljan att hitta nya, opublicerade bilder. I detta letande i diverse arkiv har jag haft stor hjälp av min bildredaktör Hedvig Rudling. Det enda svåra så här avslutningsvis, är att tvingas välja bort så många fina bilder, bilder som lätt skulle kunna fylla en egen volym.

Huvudtexten är nu på sättning. Nu återstår snart bara några mindre saker, som att uppdatera käll- och litteraturförteckningen, sätta samman underlag till kartritarna Maria och Kjell, samt skriva bildtexter.

Bokboxen

När alla fem volymerna av den nya versionen av ”Stridens skönhet och sorg” är slutförda kommer de sammanföras i en speciell box. Den kommer att se ut ungefär så här:

boxen

Betyder detta att om man redan har alla böckerna och gärna vill ha boxen, att man då  måste köpa alla de här böckerna på nytt? Nej, självfallet inte! Jag och förlaget har diskuterat någon enkel lösning på detta.

Att slutföra en pentalogi

I höst, lagom till 100-årsminnet av det Första världskrigets slut, utkommer den femte delen i denna serie. Iochmed detta kommer pentalogin vara avslutad. (Ja, det heter faktiskt så. Trilogi, tetralogi, pentalogi.)

Arbetet har inletts, och tidsplanen håller mer än väl. På förlaget har man snart slutfört arbetet på att gjuta samman den svenska originalutgåvan med de olika extratexter jag genom åren skrivit till olika utländska versioner.

Idag uppnåddes ännu en etapp: jag lade då sista handen vid de olika kompletterande extratexterna och skickade i förmiddags iväg dem till Anders Bergman på Natur & Kultur.

Vad står detta med ”kompletterande extratexter” egentligen för? Jo, det mesta handlar om att lägga igen luckor jag upptäckt, ibland kronologiska sådana, oftast personmässiga. När jag gått genom den gamla texten har jag sett att vissa personer av slump eller överseende förekommit alltför sällan. I fallet med ”1918” exempelvis Paolo Monelli, Andrej Lobanov-Rostovskij och Florence Farmborough. Och då har jag gått tillbaka i materialet och i veckomatrisen och sett om där inte gått att passa in ny text, som visar upp mer av just dessa personer.

Svårare än så är det inte.

Samtidigt måste dessa nya fragment passas in mot de gamla, och mot de nytillskrivna. Ett knepande och knåpande ibland, men ett roligt sådant.